Hej HELG!!!
Ja men då tar vi väl helg då! Härliga fredag, vi gillar dig skarpt! Synd du inte kommer med en ledig helg till mig :(
Så nu tar vi helg. Jobbhelg...
Ja, men då var det dags igen!
Ok, ja, jag kanske inte är bäst på att hålla den här bloggen uppdaterad... Men nu är jag här igen :-)
Så, vad har hänt sen sist? Jaaaa, inte så mycket egentligen... Ungarna har blivit större, och jag försöker bli mindre. Jag har fått fast jobb inom kommunen
-Hejdå konstant jour, Hej liv och betald semester!
Familjen har utökats, och nej, inga fler barn, utan med den lilla tiken Silly.
Jag lovar härmed att bättra mig, ska skriva oftare! Och jag lovar att det här inte ska bli en blogg om viktminskning, även om jag försöker gå ner i vikt. Och jag lovar att det inte ska bli en blogg om matlagning, även om jag försöker bli inspirerad genom att bara laga ny mat. Och jag lovar att det inte ska handla om barn hela tiden, även om de så klart kommer nämnas titt som tätt. Och det kommer inte bli en blogg om inredning även om jag håller på att renovera och göra om hemma.
Men nu ska jag göra potatis och blomkålsmos, och ugnstekt lax. Till barnens stora fasa...
Puss!
Måndag, vilken underbar dag!
Wow, vilken start på veckan! Strålande sol från morgon till kväll. Varm sol, och varma vindar. Längtan till sommaren med såna här dagar är stor. Känns som att vi bara går och väntar och väntar. Och kanske glömmer vi bort lite, att faktiskt njuta av dagarna som vi har nu. De här härliga vårdagarna, björkarna är så där underbart fint ljusgröna, tulpanerna blommar i min rabatt, första myggbettet kliar på armbågen, ungarna har skrapsår på ovana knän.
Veckan jag har framför mig verkar bjuda på en del ledighet. Ska bli skönt. Om det nu blir så, kan ju ändras snabbt. Tyvärr ska väl inte vädret bli det bästa, lite kyligare och en del regn. Ja ja, regnet behövs ju det också, jag vet. Men det skulle vara sååå underbart med en solig helg. Har en del ute-planer, nämligen. Trädgårdspyssel hos en älskad vän på lördag, och vårfest på söndag, i kyrkan med musikal som äldsta dottern medverkar i. Visst kunde solen få medverka?
Idag kom bekräftelsen på första planerade sommaraktiviteten, så nu vet jag att det är bokat, nu ska det bara betalas också. Och så den där väntan igen... Och längtan...
Tvillingvagnen vi haft till de sista barnen bytte ägare idag. Kändes otroligt skönt. Ett statement för mig. Speciellt eftersom spjälsängen vandrar samma väg. Alla babykläderna har lämnat hemmet. Nu är det inte mycket kvar. Utrensningen som pågår hemma hos mig, både av babygrejer som ska ut och annat som bara står är som en reningsprocess för mig. Jag blir lättare och gladare för varje dag. Det är en sån lättnad att äntligen ha tagit tag i det där, nu gäller det bara att styra upp det som ska vara kvar, organisera om i garderober och förråd. Är så himla less på att det alltid är så rörigt hemma hos oss. Men nu går vi mot nya tider.
Mot tider av väntan, längtan, utrensning och lycka. Lycka över att få trivas i hemmet och med livet.
Veckan jag har framför mig verkar bjuda på en del ledighet. Ska bli skönt. Om det nu blir så, kan ju ändras snabbt. Tyvärr ska väl inte vädret bli det bästa, lite kyligare och en del regn. Ja ja, regnet behövs ju det också, jag vet. Men det skulle vara sååå underbart med en solig helg. Har en del ute-planer, nämligen. Trädgårdspyssel hos en älskad vän på lördag, och vårfest på söndag, i kyrkan med musikal som äldsta dottern medverkar i. Visst kunde solen få medverka?
Idag kom bekräftelsen på första planerade sommaraktiviteten, så nu vet jag att det är bokat, nu ska det bara betalas också. Och så den där väntan igen... Och längtan...
Tvillingvagnen vi haft till de sista barnen bytte ägare idag. Kändes otroligt skönt. Ett statement för mig. Speciellt eftersom spjälsängen vandrar samma väg. Alla babykläderna har lämnat hemmet. Nu är det inte mycket kvar. Utrensningen som pågår hemma hos mig, både av babygrejer som ska ut och annat som bara står är som en reningsprocess för mig. Jag blir lättare och gladare för varje dag. Det är en sån lättnad att äntligen ha tagit tag i det där, nu gäller det bara att styra upp det som ska vara kvar, organisera om i garderober och förråd. Är så himla less på att det alltid är så rörigt hemma hos oss. Men nu går vi mot nya tider.
Mot tider av väntan, längtan, utrensning och lycka. Lycka över att få trivas i hemmet och med livet.
Sköna maj välkommen!
Hej maj!
Du är så efterlängtad, men nog trodde jag att du skulle komma med lite sol i allafall ;)
Just nu är jag i en mycket ovanlig situation. Jag är hemma, det är tyst, jag är ensam... Och då känner man lite press att man ska njuta och slappa. Göra något för bara mig... Men ni som inte har fem barn och är van vid hög ljudnivå och ett tempo på 110 km/h runt dig hela tiden, kan inte föreställa er hur rastlös man blir när man är ensam. Tyvärr ingen bra rastlöshet, för du kan inte utnyttja den till vettiga saker, som att städa, eller ägna tvätthögen lite uppmärksamhet, eller baka eller något annat. Utan man vandrar mellan alla rum och bara går och väntar. Väntar på ljudet. Spelar ingen roll att jag just nu spelar musik från min bästa spotify-lista, eller att TV:n samtidigt är på inne i TV-rummet. Det är inte rätt ljud...
Har börjat planera lite för min närmsta framtid, och tagit några viktiga beslut.
1. Två lediga helger i månaden, en med de två som aldrig åker till sin pappa, och en när alla är hemma.
2. Den här sommaren ska bli den bästa på väldigt länge. Planeringen är påbörjad!
Jag är mitt i värsta jobbrushen jag haft på flera år, får i princip jobba hur mycket jag vill. Men tyvärr blir det ju på barnen och familjens bekostnad. Det är därför jag tagit dessa beslut. Sommaren är en bra period för oss, jag får jobba på schema, vi kan planera flera veckor i förväg vad vi ska göra. Och även om jag jobbar mycket, vill jag att barnen ska känna att de har sommarlov.
Vi ska ha KUL hela sommaren.
Men först ska vi ha maj. Som också ska bli bra. Och som kommer avslutas på absolut bästa sätt med fint besök. <3 Mamma <3
Du är så efterlängtad, men nog trodde jag att du skulle komma med lite sol i allafall ;)
Just nu är jag i en mycket ovanlig situation. Jag är hemma, det är tyst, jag är ensam... Och då känner man lite press att man ska njuta och slappa. Göra något för bara mig... Men ni som inte har fem barn och är van vid hög ljudnivå och ett tempo på 110 km/h runt dig hela tiden, kan inte föreställa er hur rastlös man blir när man är ensam. Tyvärr ingen bra rastlöshet, för du kan inte utnyttja den till vettiga saker, som att städa, eller ägna tvätthögen lite uppmärksamhet, eller baka eller något annat. Utan man vandrar mellan alla rum och bara går och väntar. Väntar på ljudet. Spelar ingen roll att jag just nu spelar musik från min bästa spotify-lista, eller att TV:n samtidigt är på inne i TV-rummet. Det är inte rätt ljud...
Har börjat planera lite för min närmsta framtid, och tagit några viktiga beslut.
1. Två lediga helger i månaden, en med de två som aldrig åker till sin pappa, och en när alla är hemma.
2. Den här sommaren ska bli den bästa på väldigt länge. Planeringen är påbörjad!
Jag är mitt i värsta jobbrushen jag haft på flera år, får i princip jobba hur mycket jag vill. Men tyvärr blir det ju på barnen och familjens bekostnad. Det är därför jag tagit dessa beslut. Sommaren är en bra period för oss, jag får jobba på schema, vi kan planera flera veckor i förväg vad vi ska göra. Och även om jag jobbar mycket, vill jag att barnen ska känna att de har sommarlov.
Vi ska ha KUL hela sommaren.
Men först ska vi ha maj. Som också ska bli bra. Och som kommer avslutas på absolut bästa sätt med fint besök. <3 Mamma <3
En önskan...
Ehh... Lite pinsamt, men det tog visst nästan 1 ½ år för mig att fortsätta bloggandet... Ja, men skit samma, nu är jag här igen! Kul, va? ;)
Hos mig jobbar livet på som vanligt, dvs ungar överallt, saker överallt, måsten överallt... Jag måste jobba, jag måste skicka in de där papprena till försäkringskassan, jag måste måla klart hallen, jag måste tvätta, städa, jag måste resna och slänga, jag måste skriva veckomatsedel och jag måste storhandla, jag måste, jag måste, jag måste.... Och jag måste försöka prioritera att vara ledig med mina barn. Men varför är det så svårt? Det är ju ändå det man absolut allra helst vill.
Just nu har jag det lyxigt, har en extra vuxen boende hos mig. Syster-yster är på besök. Oj, vad det underlättar att vara två. Man kan hjälpas åt med tvätt, disk, matlagning, handling och städ. Och för att inte tala om hur mysigt det är att ha någon att hänga med på kvällarna. Se film, äta onyttligt... Och tänk, hon ska stanna två veckor till. Kanske hinner jag tom festa lite med tjejerna, gäller ju att passa på nu när man har en barnvakt boende hos sig.
Så nu har jag kommit fram till vad jag vill ha. Vad jag önskar mig. En till vuxen. Och inte en vuxen som i en man till mig, som jag ska leva och ha ett förhållande med, utan en vuxen som bara är en till vuxen. Som kan hjälpa till att tvätta, städa, laga mat, handla... En vuxen som kan göra att jag kan få vara mer ledig med mina barn, och som kan göra att jag är ledig när jag är ledig.
Det önskar jag mig.
Hos mig jobbar livet på som vanligt, dvs ungar överallt, saker överallt, måsten överallt... Jag måste jobba, jag måste skicka in de där papprena till försäkringskassan, jag måste måla klart hallen, jag måste tvätta, städa, jag måste resna och slänga, jag måste skriva veckomatsedel och jag måste storhandla, jag måste, jag måste, jag måste.... Och jag måste försöka prioritera att vara ledig med mina barn. Men varför är det så svårt? Det är ju ändå det man absolut allra helst vill.
Just nu har jag det lyxigt, har en extra vuxen boende hos mig. Syster-yster är på besök. Oj, vad det underlättar att vara två. Man kan hjälpas åt med tvätt, disk, matlagning, handling och städ. Och för att inte tala om hur mysigt det är att ha någon att hänga med på kvällarna. Se film, äta onyttligt... Och tänk, hon ska stanna två veckor till. Kanske hinner jag tom festa lite med tjejerna, gäller ju att passa på nu när man har en barnvakt boende hos sig.
Så nu har jag kommit fram till vad jag vill ha. Vad jag önskar mig. En till vuxen. Och inte en vuxen som i en man till mig, som jag ska leva och ha ett förhållande med, utan en vuxen som bara är en till vuxen. Som kan hjälpa till att tvätta, städa, laga mat, handla... En vuxen som kan göra att jag kan få vara mer ledig med mina barn, och som kan göra att jag är ledig när jag är ledig.
Det önskar jag mig.
Räddningsauktion!
Huga!
Svininfluensan härjar för fullt i stan. Skellefteå verkar vara den stad som drabbats hårdast i hela Sverige. Och det är 6 veckor kvar tills allmänheten ska vaccineras. Hmm... Aningens försent, kan man tycka... Och lite märkliga kriterier för att hamna i prio 1 gruppen... Folk som jobbar inom vården, men bara de som är tills-vidare-anställda. Gamla... Trots att de tror att det är de i 30-års åldern som kommer bli sjuka. Gravida, fine, astmasjuka likaså, men då är det bara de som går på regelbunden medicinering, hmm... Jajaja... Jag vet ju absolut vilka som borde vara i prio 1 gruppen, och det är ensamma föräldrar. För vem ska ta hand om barnen, om föräldern blir sjuk? Tror ni jag kan kalla in vårdcentralens högsta höns, som jag vet fick vaccinet bland de första här i stan?
I min familj, dvs jag och mina fem barn, får alla utom en vaccineras. Och det är faktiskt enda anledningen till att jag kommer ta sprutan. Jag vill inte vara anledningen till att min minsta blir sjuk. Är inte rädd för influensan, eller för vaccinet heller för den delen.
Ikväll har jag varit på räddningsauktion. En av mina kompisar, en annan ensamstående mamma, hade en ett-åring med 40-gradig feber, och slut alvedon. Här gäller det att samla goda gärningar, så jag har lite gentjänster att lösa in. Jag menar, i fall jag får influensan... För högsta hönset lär jag nog inte se röken av...
Svininfluensan härjar för fullt i stan. Skellefteå verkar vara den stad som drabbats hårdast i hela Sverige. Och det är 6 veckor kvar tills allmänheten ska vaccineras. Hmm... Aningens försent, kan man tycka... Och lite märkliga kriterier för att hamna i prio 1 gruppen... Folk som jobbar inom vården, men bara de som är tills-vidare-anställda. Gamla... Trots att de tror att det är de i 30-års åldern som kommer bli sjuka. Gravida, fine, astmasjuka likaså, men då är det bara de som går på regelbunden medicinering, hmm... Jajaja... Jag vet ju absolut vilka som borde vara i prio 1 gruppen, och det är ensamma föräldrar. För vem ska ta hand om barnen, om föräldern blir sjuk? Tror ni jag kan kalla in vårdcentralens högsta höns, som jag vet fick vaccinet bland de första här i stan?
I min familj, dvs jag och mina fem barn, får alla utom en vaccineras. Och det är faktiskt enda anledningen till att jag kommer ta sprutan. Jag vill inte vara anledningen till att min minsta blir sjuk. Är inte rädd för influensan, eller för vaccinet heller för den delen.
Ikväll har jag varit på räddningsauktion. En av mina kompisar, en annan ensamstående mamma, hade en ett-åring med 40-gradig feber, och slut alvedon. Här gäller det att samla goda gärningar, så jag har lite gentjänster att lösa in. Jag menar, i fall jag får influensan... För högsta hönset lär jag nog inte se röken av...
Hösta...
Idag har vi börjat göra oss redo...
Redo för att det en morgon när vi vaknar kommer vara vitt. Jag och småtrollen har städat på vår lilla gräsplätt på baksidan av radhuset, ställt in grillar och trädgårdsmöbler i förrådet, och tagit fram vinterdäcken från sommarvilan. I morgon ska vi försöka få till ett skifte, ska ringa runt och kolla av om någon kan hjälpa oss.
Så nu är det bara den mentala förberedelsen kvar. Förberedelsen för att det en morgon när vi vaknar kommer vara vitt. För snön kommer komma. Så är det bara.
Redo för att det en morgon när vi vaknar kommer vara vitt. Jag och småtrollen har städat på vår lilla gräsplätt på baksidan av radhuset, ställt in grillar och trädgårdsmöbler i förrådet, och tagit fram vinterdäcken från sommarvilan. I morgon ska vi försöka få till ett skifte, ska ringa runt och kolla av om någon kan hjälpa oss.
Så nu är det bara den mentala förberedelsen kvar. Förberedelsen för att det en morgon när vi vaknar kommer vara vitt. För snön kommer komma. Så är det bara.
Vara min egen kvinna
Ja, till det där att vara ensam igen... Jag har en bil. Ja, faktiskt. Men frågan är ju om jag BORDE ha en bil. Jag kan ju ingenting om bilar. Och jag är ganska feg när det gäller att testa. Tänk om jag tar sönder något... Tänk om något annat går sönder om jag byter den här grejen, eller undra om man kan skruva bort den här tillfälligt så jag når den här andra grejen som jag måste byta...
Men nu har jag bestämt mig. Jag ska vara min egen kvinna! Jag ska klara mig själv! Så häromdagen bytte jag tändstiften. Jag for till Mekonomen, köpte fyra tändstift och en tändstiftsnyckel. Och sa till barnen: "Nu får ni klara er själva en stund. Mamma ska laga bilen." Och jag lämnade fem gapande munnar, tog på mig handskar och storkängorna, och gick ut till parkeringen. Öppnade motorhuven.
Och visst är det konstigt? Så fort en kvinna stor hängandes över en öppen motorhuv, då kommer männen... Och tror de ska få rädda en kvinna i nöd... Men jag ska minsann klara mig själv nu. Men f-n vad hårt de där tändstiften satt! Man skulle haft liiite mer kraft i händerna för att det skulle kännas som att det var en enkel match. Men nu är det fixat! Och bilen är sååååå lycklig. Och jag gjorde det själv.
Men nu börjar det vara vinter här. Och då är det däckskifte på gång... Hur ska jag klara det? Har ju ingen liten Atos, precis... Och tänk om jag skruvar åt för lite, så hjulen lossnar... Måste nog lämna in den...
Men jag bytte tändstiften själv!
Men nu har jag bestämt mig. Jag ska vara min egen kvinna! Jag ska klara mig själv! Så häromdagen bytte jag tändstiften. Jag for till Mekonomen, köpte fyra tändstift och en tändstiftsnyckel. Och sa till barnen: "Nu får ni klara er själva en stund. Mamma ska laga bilen." Och jag lämnade fem gapande munnar, tog på mig handskar och storkängorna, och gick ut till parkeringen. Öppnade motorhuven.
Och visst är det konstigt? Så fort en kvinna stor hängandes över en öppen motorhuv, då kommer männen... Och tror de ska få rädda en kvinna i nöd... Men jag ska minsann klara mig själv nu. Men f-n vad hårt de där tändstiften satt! Man skulle haft liiite mer kraft i händerna för att det skulle kännas som att det var en enkel match. Men nu är det fixat! Och bilen är sååååå lycklig. Och jag gjorde det själv.
Men nu börjar det vara vinter här. Och då är det däckskifte på gång... Hur ska jag klara det? Har ju ingen liten Atos, precis... Och tänk om jag skruvar åt för lite, så hjulen lossnar... Måste nog lämna in den...
Men jag bytte tändstiften själv!
Välkommen till min nya blogg!
Jaha, då blir man väl bloggare som alla andra... Men vad har jag att skriva om, som kan intressera omvärlden? Ingen aning, skriver nog mest för min egen skull...
Gissar att det kommer handla en hel del om min vardag. Min vardag som ensamstående kvinna, Som ensamstående mamma till 1, 2 , 3, 4, 5 barn. 5!!! Hur gick det till? Jag som är så ung, hur kan jag ha 5 barn???
Ja, det här var väl startskottet på min vardagsblogg, men jag lovar att fylla på varje dag. Eller varannan... Eller när jag har tid över... Vi får se vad det blir...
Gissar att det kommer handla en hel del om min vardag. Min vardag som ensamstående kvinna, Som ensamstående mamma till 1, 2 , 3, 4, 5 barn. 5!!! Hur gick det till? Jag som är så ung, hur kan jag ha 5 barn???
Ja, det här var väl startskottet på min vardagsblogg, men jag lovar att fylla på varje dag. Eller varannan... Eller när jag har tid över... Vi får se vad det blir...
