Räddningsauktion!

Huga!
Svininfluensan härjar för fullt i stan. Skellefteå verkar vara den stad som drabbats hårdast i hela Sverige. Och det är 6 veckor kvar tills allmänheten ska vaccineras. Hmm... Aningens försent, kan man tycka... Och lite märkliga kriterier för att hamna i prio 1 gruppen... Folk som jobbar inom vården, men bara de som är tills-vidare-anställda. Gamla...  Trots att de tror att det är de i 30-års åldern som kommer bli sjuka. Gravida, fine, astmasjuka likaså, men då är det bara de som går på regelbunden medicinering, hmm... Jajaja... Jag vet ju absolut vilka som borde vara i prio 1 gruppen, och det är ensamma föräldrar. För vem ska ta hand om barnen, om föräldern blir sjuk? Tror ni jag kan kalla in vårdcentralens högsta höns, som jag vet fick vaccinet bland de första här i stan?
I min familj, dvs jag och mina fem barn, får alla utom en vaccineras. Och det är faktiskt enda anledningen till att jag kommer ta sprutan. Jag vill inte vara anledningen till att min minsta blir sjuk. Är inte rädd för influensan, eller för vaccinet heller för den delen.

Ikväll har jag varit på räddningsauktion. En av mina kompisar, en annan ensamstående mamma, hade en ett-åring med 40-gradig feber, och slut alvedon. Här gäller det att samla goda gärningar, så jag har lite gentjänster att lösa in. Jag menar, i fall jag får influensan... För högsta hönset lär jag nog inte se röken av...

Hösta...

Idag har vi börjat göra oss redo...
Redo för att det en morgon när vi vaknar kommer vara vitt. Jag och småtrollen har städat på vår lilla gräsplätt på baksidan av radhuset, ställt in grillar och trädgårdsmöbler i förrådet, och tagit fram vinterdäcken från sommarvilan. I morgon ska vi försöka få till ett skifte, ska ringa runt och kolla av om någon kan hjälpa oss.

Så nu är det bara den mentala förberedelsen kvar. Förberedelsen för att det en morgon när vi vaknar kommer vara vitt. För snön kommer komma. Så är det bara.

Vara min egen kvinna

Ja, till det där att vara ensam igen... Jag har en bil. Ja, faktiskt. Men frågan är ju om jag BORDE ha en bil. Jag kan ju ingenting om bilar. Och jag är ganska feg när det gäller att testa. Tänk om jag tar sönder något... Tänk om något annat går sönder om jag byter den här grejen, eller undra om man kan skruva bort den här tillfälligt så jag når den här andra grejen som jag måste byta...

Men nu har jag bestämt mig. Jag ska vara min egen kvinna! Jag ska klara mig själv! Så häromdagen bytte jag tändstiften. Jag for till Mekonomen, köpte fyra tändstift och en tändstiftsnyckel. Och sa till barnen: "Nu får ni klara er själva en stund. Mamma ska laga bilen." Och jag lämnade fem gapande munnar, tog på mig handskar och storkängorna, och gick ut till parkeringen. Öppnade motorhuven.
Och visst är det konstigt? Så fort en kvinna stor hängandes över en öppen motorhuv, då kommer männen... Och tror de ska få rädda en kvinna i nöd... Men jag ska minsann klara mig själv nu. Men f-n vad hårt de där tändstiften satt! Man skulle haft liiite mer kraft i händerna för att det skulle kännas som att det var en enkel match. Men nu är det fixat! Och bilen är sååååå lycklig. Och jag gjorde det själv.

Men nu börjar det vara vinter här. Och då är det däckskifte på gång... Hur ska jag klara det? Har ju ingen liten Atos, precis... Och tänk om jag skruvar åt för lite, så hjulen lossnar... Måste nog lämna in den...

Men jag bytte tändstiften själv!

RSS 2.0